efter veckor av väntan o onda förvärkar,dåligt mående mm så har Calle äntligen kommit

Ev vattenavgång i torsdags(beräknat datum) men inget sågs på bedömningsmottagningen ,så blev hemskickade.Fick värkar samma kväll,inte särskilt starka o absolut inte regelbundna.Ont hela natten,avtog nästan så jag sov några timmar på morgonen.På dan efter(fredag)värkar igen o åkte in till stan o promenerade runt en massa,inte så starka ju.....åkte till förlossningen på kvällen istället för att åka hem pga blödning o oregelbundna värkar men fortfarandef väldigt osäkert om det "var igång",öppen 3-4 cm,livmodertappen jättemogen....barnmorskan retade den lite för att komma igång  men fick ej "sätta igång" mig för läkaren pga att vattnet kanske ej gått,låter lite bakvänt i mina öron men de har väl sina skäl o jag ville ju ej ha nån misslyckad igångsättning igen så bara att vänta o se vad kroppen själv tyckte.........Fick Bricanyl o Citodon+ sömntablett o sova på,lite mindre ont men avtog inte helt men lyckades somna till några timmar iallafall....

Skickades ut på promenad på lördag morgon ,mer värkar....men ej tillräckliga,ondare värkar och lite tätare.Promenerade Uppsala runt.....igen!

Senare på em igår tog de hål på vattnet,liten blåsa bara,huvudet låg som en propp.....sen avvakta nån timme,intensiva jätteonda värkar med TENS o varma kuddar men visade dåligt på ctg.Ingen fattade att jag hade riktiga värkar liksom...Sattes en inre droppmätare,jag ville ha mer bedövning i sen skulle det sättas dropp o skalpelektrod,öppen 4,5 cm......segt som sjutton......

vid 21.40 kopplades dropp,bm upptagen så sköterska skulle justera.....intensiva värkar som äntligen visades på kurvan(dropp hade ej behövts) med den inre mätaren.....bad om lustgas eller EDA......
droppet lågt men jätteintensiva värkar,hade skitont innan jag fick snits på lustgasen......paniksituation nästan...ingen fatta o jag ville bara skrika :Ta bort droppet,värkarna kom i ett ,hann ej andas mellan o andades i masken i panik för att uthärda smärtan,svimmade nog nästan av mellan varven.....

Bm upptagen med annan förlossning,kom en ny o skulle "kolla läget",kastades in i paniksituationen o va snabb som attan att se att det gick undan.....,vårt 4e skift sen vi skrivits in,denna bm helt ny för kvällen.......bönade efter EDA, och ville snittas i allt det onda,sambon tyckte inte det o tvinga mig att andas lustgas för att va tyst

Läkare kom o de förberedde EDA,öppen 8,5......sen ev nåt annat (spinal) Eda skulle inte hinnas.....ord bm inte där,massa folk i rummet o jag höll på att tuppa av formligen,de fatta o tog bort droppet,kunde ej ens prata,bara ledsen o arg,alla känslor på en gång och ofantligt ont.....irriterad på nya bm som ej verkade fatta hur jag mådde psykiskt.....nån hade gärna fått avliva mig där .ville bara be dem läsa min journal o att alla skulle veta att vi förlorat ett barn förut,kändes som ingen lyssnade alls just då....de var tvunga bara att hantera situationen o min sambo försökte lugna mig......tårarna sprutade just då av all oro jag burit på hela graviditeten o att de ej verkade lyssna o smärtan som tog överhanden......sen tuppade jag nog av eller nåt,inga minnen att jag krystade alls......bara otrolig smärta en stund o sen var allt över.....

Kände att det tryckte på o bm kände,fullt öppen o 4 krystvärkar senare föddes han 22.36 i raketfart(fått berättat för mig,kommer ej ihåg detta alls,minns bara att en unbdersköterska sa ....han kommer på nästa värk).....henne hade vi träffat redan när vi kom in på fredags kväll,jättegullig!).....3890 g,exakt en halvmeter lång o 34 cm runt huvudet.Moderkakan kom efter 10 min,blödde ytterst lite o inga bristningar alls....uppe på benen efter en timme o mådde bra,lite borta efter all lustgas....hann inte med nåt annat ,allt skedde otroligt fort sista timmen ,ingen hann eg fatta att det gått så fort

Så kortfattat,3-4 cm tog flera veckor att öppna sig,molande oregelbundna värkar som alla ville ha till "förvärkar" ,in o ut till förlossning o bed mottagning......sen de sista 5-6 cm tog typ en timme ,hann knappt andas mellan värkarna o Calle åkte rutchkana ut o ingen i personalen ens hann fatta vad som egentligen hände där på slutet......

kan fortfarande inte fatta att det är klart liksom,lite småchockad.En natt på bb o nu hemma.Lite gul ev så vi ska ha koll på honom om vi ska tillbaks o sola

 

Teszla från Aff

7 augusti 2008 15:21

Heeeej å GRATTIS
Guud, vad skönt att allt gick bra :)
Vad fin han é lille Calle....
Vila, vila...Hoppas du mår bra..

Kram

http://theresewihlner.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men har en ny..... http://calleskula.bloggagratis.se/   Välkommen!!   Det är svårt att göra rätt Om du säger till mig "Hur mår du?"med sympati och medkänsla i din röst,så svarar jag "Jag mår bra",därför att prata om min förlust med dig idagär alltfö...

inte så mycket men ett litet blev det iallafall. Calle är otroligt svårflörtad oftast och jag är alltid för sen med kameran för att leendena ska fastna ...

Calle 2 mån gillar inte liggvagnen och har snart vuxit ur insatsen så nu är vagnen omgjord så han kan halvsitta litegrann istället...

Hela långpannan full med fiskgratäng blev det igår.   Pangasiusfiléer på en bädd av purjolök,röd lök,lite fiskbuljong o kryddat med salt och citronpeppar. Hemgjort potatismos runt omkring och sen sås gjord på färdig "Fisksås" på påse+ creme fraiche o...

som attan är Calle.Var nyss till BVC och träffa doktorn.Allt bra,stark för sin ålder(8 veckor) och kurvan stadigt uppåt.Väger nu 6410 g och är 58,5 cm lång(3890 g och 50 cm lång vid födseln)De fråga om jag amma o jag var beredd på värsta "försöka öve...