.......Har nyligen köpt hans bok "Svarta vykort" efter att ha hört honom berätta om sina förlorade barn hos Malou i Tv-soffan.....

"....I Sverige räknas ett foster som ett barn först i vecka 28. I resten av världen sker det mycket tidigare än så.
Resten av världen har rätt.
Socialstyrelsen i Sverige irrar bort sig i sin generösa abortlagstiftning. Man får göra abort fram till vecka 22. Det kan man tycka vad man vill om.
Ett barn är ett barn i vecka 22.
Vad tycker Socialstyrelsen att ett barn är mellan vecka 22 och 28?

Men ett barn är ett barn långt tidigare än så. Ett barn blir ett barn i alla drömmar, i alla samtal om framtiden, i planerna, i barnvagnsinköpet, i den nya lägenheten, i varje fortskridande vecka.

Ett barn blir ett barn i de synliga sparkarna på kvällarna, i den kompromisslösa kärleken från första början, från minuten man får reda på att man ska ha barn...

Men gravida kvinnors (och männens) oro måste börja tas på större allvar!

Hellre ett blodprov för mycket, ett urinprov till, ett extra ultraljud, en kurator, en undersökning efter undersökningen, en uppföljning.

En oro är ett symtom och bör behandlas som ett sådant!....."

~Därför känns det just nu så himla bra att ha fått träffa en kanonbra barnmorska och läkare och få gå på extra kontroller på Spec MVC,de tar min oropå allvar denna gång!~

INGEN som inte gått igenom detta kan veta hur det är att återigen vänta barn när man förlorat ett barn i magen som vi gjorde......man kan säkert försöka föreställa sig det ,men hur många vågar tänka tanken fullt ut??? nej just det....inte många ens vågar börjar tänka innan man tränger undan de obehagliga tankarna.......

Marcus ord igen:

"På föräldrakursen på Vrinnevi satt en överpedagogisk, viskande barnmorska med ett låtsasbröst i tyg och talade om mjölkstockning. I vecka 18! Det är en evighet till eventuella problem med mjölkstockning. Ingen talade om vår oro, om risken för missfall, för förlossningsskräck, för hur man ska reagera om ens barn föds och dör samma sekund. Ingen talade om hur det skulle kännas att hålla sin nyförlöste, ännu varma men döde son i famnen och känna igen sitt ansikte i hans.

Ingen ska behöva vara med om vad vi varit med om. Om det fruktansvärda inträffar kan jag bara hoppas att de drabbade möts av mer värme, respekt och värdighet än vi gjort....."

~vi har bemötts väldigt bra av sjukvården,däremot en del i omgivningen är väldigt oförstående för vår stora sorg.Har även kännt på nätet ibland att en del personer inte anser att jag har förlorat ett BARN,utan fått "missfall".....det känns inte speciellt kul...även om jag vet att jag förlorat just ett barn....en liten dotter jag aldrig kommer få se....

läs hela artikeln här:
http://www.marcusbirro.se/
tillbaka

sambon har fixat hit laptopen så jag kan ligga och surfa i sängen,skönt ju när man har ont i ryggen.Idag är det vila som gäller,känns som ryggen ska gå av men men...

Ska försöka plocka undan lite,boka tvättid och gå på utvecklingssamtal med Mellan på eftermiddagen.

Pratade med läkaren i fredags,fortsatt helt sjukskriven för ryggen och foglossningen och inte särskilt troligt att det öht blir mer jobb innan barnledigheten....