vi var på uppföljningssamtal hos läkaren idag,det är nu 6 veckor sen vår lilla dotter konstaterades att hon avlidit i v 18-19 i min mage,jag var då i v 23 o hade ej märkt mer än att jag knappt kände rörelser o att magen var väldigt liten,o efter en liten blödning åkte vi på en extra koll o då fick vi det fruktansvärda beskedet..

Man har ej kunnat hitta nån orsak till varför vår lilla Thea ej fick fortsätta leva ,inget synligt o heller inget på röntgen eller provsvar.Obduktion sa vi ifrån,det kändes fel,nånstans har naturen valt att avbryta graviditeten o även om det känns oerhört hårt kan vi inte göra mer än acceptera o gå vidare.

Vissa dar är mycket tunga o jag vill knappt leva känns det som,har svårt att se saker positivt o hantera sorgen o saknaden.....
jag har svårt att orka fysiskt o psykiskt de veckor jag har mina andra 3 barn här.....men har ändå valt att försöka börja jobba halvtid nästa vecka.Jag känner att jag saknar gemenskapen,det sociala o annars lätt helt skärmar av från omvärlden o knappt tar mig ut ur lägenheten o det tror jag inte jag mår bättre av i längden så jag ska försöka komma tillbaks lite o se hur det känns,var ju hemma länge under graviditeten med pga en cysta på ena äggstocken o sen foglossning o ont i ryggen....

Om nåt känns positivt just nu så är det väl att det inte finns några hinder för att ev försöka få barn igen om vi skulle vilja o det känns ju skönt.Vi har även sökt en större lägenhet o min särbo ska flytta hit (fast ha sin lght kvar ett tag)......