Alla inlägg under oktober 2007

Av Xaramia - 17 oktober 2007 21:25

pratade med kuratorn förra veckan att jag nog inte är riktigt redo att börja jobba än.Har ett läkarbesök på spc mödravården 2 nov,då vi även kommer få svar på de prover som togs o se varför vår dotter dog i magen.


Blir hemma tills efter det,känns skönt

ANNONS
Av Xaramia - 5 oktober 2007 20:46

ikväll i Kumla,lite mysigt ju.Har varit hemma hos mig o nu tog jag o särbon med alla mina barn o åkte hem till honom över helgen.Länge sen alla sågs tillsammans.Fixat lite korv med bröd o ska strax plocka fram lite grönsaker o dippa till Idol:)

ANNONS
Av Xaramia - 4 oktober 2007 10:13

dagarna går på nåt konstigt sätt,o det går faktiskt riktigt bra att hantera sorgen för varje dag som går.Visst kommer tankarna ibland o tårarna dyker upp emellanåt o livet känns så j-a orättvist nånstans att just vår lilla dotter inte fick födas (förlorade henne i v 23 nyligen).....lite hårt att acceptera men vad kan man göra liksom...?

Nånstans känns det ändå skönt att komma ur "kokongen" o vara delaktig i livet igen...mina andra 3 barn är stor hjälp där.Vissa saker har varit jobbiga.Att gå in på jobbet ensam tex,jobbar ju i en Ica -butik o är "kändis" i byn så jag antar att alla "vet",lite jobbigt samtidigt som skönt.Ingen nästan vågar möta vår sorg eller säga nåt.....

I morse var första gången jag lämnade min 4-åring på dagis efter allt som hänt,jag visste att hans pappa talat om vad som hänt mig o min nya (för sonens skull) men ingen säger nåt,allt är som vanligt tills en liten tjej frågar varför bebisen dog....vad svarar man en 4 åring,när man inte vet själv? Jag sa bara lugnt att jag vet faktiskt inte,ingen vet,inte ens doktorn o att ibland blir det så.....hon nöjde sig med det o jag såg en förälders o personalens lättnad över att jag vågade svara....

Av Xaramia - 1 oktober 2007 14:55

var hemma nån dag o hade hand om barnen,vi var på nya Shrek.

Har ingen ork eller tålamod så allt praktiskt känns lätt övermäktigt.Barnen förstår att vi mår dåligt just nu o de stora hjälper till så gott de kan medans min minsta mest är som vanligt.Rätt skönt det med på nåt sätt.


När jag lämnade särbon o åkte hem kom hans reaktion,han har ju varit stark o orkat ta hand om mig de första dagarna .Så igår åkte jag tillbaks till Kumla,känns som vi behöver va tillsammans i detta för att bearbeta,samtidigt som vi ju båda har barn som behöver oss på varsitt håll.

Tyvärr tjafsar mina andra barns pappa ang att ha sina barn lite extra nu när vi mår dåligt o knappt ens orkar ta hand om oss själv.

Han sparkar på nån som redan ligger o det gör mig oerhörd ont å barnens vägnar.Jag VILL helst ha dem hela tiden,men min kropp o psyke klarar inte det tyvärr o då borde han kunna finnas för dem.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se