könns det som jag har,som att hela mitt ansikte faktiskt är "stelt" och bedövat,musklerna hänger inte med ,jag ser inte saker utan bara är,munnen talar med jag vet ej vad....

Sover ganska bra på nätterna,vaknar vid 4-5 o tankarna irrar lätt iväg till det som hänt senaste veckan,en vecka sen idag på fm som jag fick beskedet att barnet ej levde längre.Timmarna o dagarna går på nåt sätt.Är hos särbon i Kumla just nu,sover,duschar o äter o kollar lite på Tv.Känns skönt nånstans att hans barn ändå vågar vara här o inte undviker det .De har frågat lite men är mest som "vanligt" o det känns skönt