Vi har precis förlorat vår lilla lilla dotter i min mage i v 23,befinner oss just nu i chock fortfarande även om vi börjat förstå sakta men säkert vad som hänt.

Efter en liten pytteblödning o telefonsamtal med förlossningen ville de att jag skulle komma in för kontroll o där på Ul:et konstaterades att barnet ej levde längre.Läkaren sa att det fanns ingen tvekan,barnet hade troligen dött för flera veckor sen så "sparkarna" jag tyckt mig känna sista veckorna var alltså inga sparkar....? hm...mysko känsla

 De har tagit blodprover på mig för att se om de hittar nåt.De har även tagit fostervattenprov för att leta efter kromoson avvikelser,men det troliga är enl läkaren att vi aldrig får svar på varför.

 Vadå förstå??? Finns det nåt svar???
de sista två dagarna har varit de längsta o jobbigaste nånsin sen jag fick beskedet på en koll att barnet ej levde längre o sen åka hem nån dag innan själva avslutandet skulle genomföras.

Just nu känner jag mig mest oerhört besviken o lessen att naturen har spelat oss ett oerhört grymt spratt....vi planerade ingen graviditet men efter mycket velande beslöt jag ändå att behålla det o sen har det pendlat ett massa o vi har hela tiden hittat lösningar på hur vi ska hantera detta.Jag fick låna en liten liten dotter i 23 veckor i min mage,men jag fick aldrig se henne leva ,se hennes ögon o kommer inte få se henne växa upp.....de enda "levande" minnen vi har av henne är ultraljudsbilderna ,även om det är stillbilder vet vi ju hur hon for omkring därinne då o vinkade till oss.Jag har ju även minnena av hennes rörelser därinne,så nu känns det bara oerhört tomt

jag har 3 pojkar innan o var helt nöjd med det innan denna oplanerade graviditeten så att bli gravid igen,gå igenom allt detta med tankar på ev abort,cystan på ena äggstocken o särboskapet o grym foglossning när vi ändå inte fick behålla vår dotter känns otroligt hårt......

Hon var jättefin ,en liten liten pytteflicka som såg helt "normal" ut,alltså inget som kunde ses utanpå varför hon ej levde längre .

Inga yttre missbildningar ,inte heller på moderkakan vad de kunde se.

Nu ska vi ta ställning till om hon ska röntgas och analyseras för o se om man kan hitta några svar.Vi får fundera några dar,just nu känns det väldigt främmande......

 

BeaTris

24 september 2007 19:09

Beklagar verkligen....hoppas ni hittar lite styrka igen.

Kramar E.

http://beatris.bloggagratis.se

 

Susse_P

28 september 2007 14:54

Beklagar verkligen det som hänt, jag vet precis hur du känner har varit där själv för några månader sedan. Många många kramar jag tänker på dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men har en ny..... http://calleskula.bloggagratis.se/   Välkommen!!   Det är svårt att göra rätt Om du säger till mig "Hur mår du?"med sympati och medkänsla i din röst,så svarar jag "Jag mår bra",därför att prata om min förlust med dig idagär alltfö...

inte så mycket men ett litet blev det iallafall. Calle är otroligt svårflörtad oftast och jag är alltid för sen med kameran för att leendena ska fastna ...

Calle 2 mån gillar inte liggvagnen och har snart vuxit ur insatsen så nu är vagnen omgjord så han kan halvsitta litegrann istället...

Hela långpannan full med fiskgratäng blev det igår.   Pangasiusfiléer på en bädd av purjolök,röd lök,lite fiskbuljong o kryddat med salt och citronpeppar. Hemgjort potatismos runt omkring och sen sås gjord på färdig "Fisksås" på påse+ creme fraiche o...

som attan är Calle.Var nyss till BVC och träffa doktorn.Allt bra,stark för sin ålder(8 veckor) och kurvan stadigt uppåt.Väger nu 6410 g och är 58,5 cm lång(3890 g och 50 cm lång vid födseln)De fråga om jag amma o jag var beredd på värsta "försöka öve...